amandaworld

Något jag inte tål är folk som är så übergulligulliga och hela tiden måste framhäva hur lyckliga de är med sin kille eller tjej. Att säga eller skriva att man saknar någon, visst, det är okej. Det kan jag själv göra. Men folk som HELA tiden måste bekräfta vilken UNDERBAR DAG det varit med sin ÄLSKLING. Usch.
Inget fel med folk som är lyckligt kära och sådär. Jag är också lyckligt kär MEN inte ÄCKLIGT kär och gränsen är hårfin.
Något annat jag inte heller är särskilt förtjust i är när folk typ tvekar att bjuda med mig OCH min pojkvän någonstans eller sådär för att de är rädda för att vi ska sitta och pussas i ett hörn. Öh. Okej, alla som känner mig och Alexander vet att vi inte är sådana människor. När vi är med våra vänner har vi roligt tillsammans och isolerar oss inte från de andra, det kan man ju göra när man är ensamma & hemma.

Ett exempel på detta är om man t.ex. frågar en person som är singel om denne vill följa med ut förslagsvis, kanske med mig & min kille och några andra par. Skitsamma att denna person är singel liksom. Vi planerar ju inget hångelparty. Men så får man ändå svar i stil med: Nej, men jag kommer bara vara ivägen..
Eller femte hjulet eller "men vad ska jag göra när ni sitter och kramas hela tiden?"

PLEEEEEEEASE! Det är nästan så man tar lite illa upp när folk tar mig för att vara en sådan person. Jag älskar min pojkvän och jag älskar mina vänner, olika sorters kärlek men när vi umgås allihopa så finns det ingen risk för att jag struntar i någon.